Och ännu en jätte gammal, från första gången jag hade honom lös ( på en inhägnad fotbollsplan, för säkerhets skull ) Länk

Och en lite nyare, från när nalle tuggat sönder tyg-kossan

Nya filmer kommer snart, ska bara ladda in dem i datorn, jag är ganska långsam

Jag kan lägga till att när Nalle hörde sitt namn ropas på filmen så kom han och viftade på svansen, haha

Nalle har verkligen börjat släppa loss på riktigt nu.
När han först kom hit så trodde jag att han inte kunde vifta på svansen så mycket, men jag förstår nu att det måste ha berott på att han var ledsen.
Han fann sig i situationen men han måste ha längtat hem väldigt.
Som tur var är det mycket bättre nu och han viftar mycket på sin lilla knorrsvans.
Han leker ofta och tycker att mina saker är hans saker, haha!
Han lyssnar när jag säger åt honom såklart ( men det gäller ju att jag ser vad han gör )
För ett par nätter när jag gått och lagt mig hörde jag att Nalle tuggade på något, jag tyckte att det lät annorlunda än tuggbenet men antog att det måste vara det ändå.

Så vaknade jag på morgonen och fann att mitt sovrumsgolv såg ut såhär:

När jag skrattade åt röran bestämde han sig för att fortsätta.

Han är en riktig bushund!

Roligt: Godis, Chess, Hushållspappersrullar, Majas strumpor och skälla på människor som går utanför sovrums fönstret.

Här är första bilden i bloggen föresten! Äntligen börjar jag lära mig

Men han var så snäll och lugn, inga problem alls och helt tyst! Jag blev än en gång imponerad av denna fina vovve.
När allt sedan var klart så blev han helt sprallig och rusade runt i lägenheten och skakade på sig.
Sen var han jätte gosig resten av dagen och det tyckte jag var mysigt eftersom han dessutom blev extra fluffig i pälsen

Nu suckade han för att jag sitter vid datorn igen, tråååkiga Maja…

Haha!

Man ska gömma godis under olika luckor och kupor som det är meningen att hunden ska få fundera och tänka riktigt mycket för att komma åt.

Jag behövde bara visa Nalle en gång så fattade han direkt hur det fungerade och hade inga problem med att öppna luckorna, haha!

Nu verkar all hans blyghet helt borta dessutom, han tar mina strumpor på morgonen och springer runt så att jag ska ta dem ifrån honom.
Ett bra sätt att vakna, haha!

Och medan Kajsa var här lyckades han sno åt sig en chokladkaka! Han blev ganska arg på mig när jag tog den ifrån honom.
Som tur var var det ljus choklad fylld med youghurt så han mådde inte dåligt av det efteråt. Men jag och min kusin fick oss en läxa och nu är jag väldigt noga med att inte lämna något framme på bordet.

Jag är väldigt lycklig över att allt går så bra, det är svårt att tänka sig att han faktiskt bara varit här i två veckor.
Vi trivs så bra tillsammans! Han är så mysig och snäll, och jag blir alltid glad när han kommer viftandes med sin lilla knorr-svans

Något som är svårt för Nalle fortfarande är när jag måste lämna honom ibland. När jag går och handlar eller är i badrummet, då skäller och gnäller han.
Jag har fått lära mig att undvika ordet ”Hejdå” för han vet exakt vad det betyder och blir inte glad alls.
Som tur är så blir det ju inte så ofta, han kan följa med för det mesta annars och jag är inte hemifrån särskilt mycket.

Imorgon ska vi inviga en leksak som jag passade på att köpa när jag och mamma ändå var i Arvidsjaur efter att ha vinkat adjö till Kajsa.
Det ska bli spännande vad Nalle tycker om den!

Vi mötte en grannhund som heter Viggo på en senare promenad, de skällde på varandra, Silver kom och avbröt genom att kasta sig om halsen på Viggo och slicka honom i ansiktet.
Han försöker jämt göra detsamma med Nalle men blir alltid morrad åt ( inte för att han tar åt sig, den valpen förstår inte när han blir tillsagd, Haha! )

Nalle tycker det är jätte roligt om man lindar in godis i en filt som han får krafsa upp, så det har vi gjort lite.

Imorgon kommer min kusin Kajsa hit, ska ladda henne med godis som hon får ge honom så att han tycker bra om att hon är här.
Speciellt eftersom hon kommer att sova på soffan, som är hans favoritställe.

Men jag har en känsla av att det kommer gå bra

Nu ligger min lille Pumi vän och sover under mitt skrivbord, han är så fin.
Jag borde nog också ta och sova snart.

Godnatt!

Det var så vackert ute, himlen började ljusna, träden glittrade av frost och ängen som vi gick på var helt täckt av snö.

Plötsligt skuttade Nalle upp, han sprang runt mig och fram och tillbaka! Han såg så glad ut! Det är första gången sedan han flyttade hit som han velat leka!

Jag blev såklart jätte glad jag med och vi sprang tillsammans på ängen.

Så dumt av mig, för under snön fanns det is! Jag halkade och föll. Jag tappade kopplet.

Nalle som fortfarande var i full fart med att springa rörde sig mot backen som leder ner till vägen.

” Nu är det slut.” tänkte jag. ” Nu springer han till busshållplatsen för att leta efter Maria och Michaela, och blir överkörd på vägen! Varför varför skulle jag springa?!”

Nalle märkte att han var lös. Han stannade för att titta på kopplet och sedan på mig, där jag låg i snön och försökte ta mig upp.

Han vände om och gick fram till mig, väntade på att jag skulle ta kopplet igen och resa mig upp.

Jag gav honom jätte mycket beröm och gick en extra lång promenad.

Hela dagen var jag sedan så lycklig och tacksam.

Tacksam till Nalle för att han valde att komma tillbaka till mig, Tacksam till familjen Jogerup som uppfostrat en så god hund,

Tacksam för att mitt liv är som det är och för att Nalle nu håller mig sällskap i det.

Tack!

]]> http://nalleochmaja.wordpress.com/2009/10/21/5/feed/ 0 sukeile