Bus-Nalle

Nu ska jag äntligen uppdatera igen, ursäkta att det tog sån tid

Nalle har verkligen börjat släppa loss på riktigt nu.
När han först kom hit så trodde jag att han inte kunde vifta på svansen så mycket, men jag förstår nu att det måste ha berott på att han var ledsen.
Han fann sig i situationen men han måste ha längtat hem väldigt.
Som tur var är det mycket bättre nu och han viftar mycket på sin lilla knorrsvans.
Han leker ofta och tycker att mina saker är hans saker, haha!
Han lyssnar när jag säger åt honom såklart ( men det gäller ju att jag ser vad han gör )
För ett par nätter när jag gått och lagt mig hörde jag att Nalle tuggade på något, jag tyckte att det lät annorlunda än tuggbenet men antog att det måste vara det ändå.

Så vaknade jag på morgonen och fann att mitt sovrumsgolv såg ut såhär:

När jag skrattade åt röran bestämde han sig för att fortsätta.

Han är en riktig bushund!